Uncategorized

Fackföreningar och deras roll på arbetsmarknaden

En arbetsgivare har mycket starkare förhandlingsposition än arbetstagare. För en arbetstagare är kostnaden och risken med att säga upp sig och hitta ett annat jobb ofta stor. Arbetsgivare å sin sida brukar ha många anställda, och att tillfälligt bli av med enstaka anställda brukar inte vara något stort problem.

Detta gäller särskilt i yrken där arbetstagarna är utbytbara och snabbt kan tränas upp.

Arbetstagarna kan gå ihop (i fackförbund) och hota att säga upp sig gemensamt, men inte ens det är en bra förhandlingstaktik. Det är i allmänhet lättare för arbetsgivaren att hitta nya arbetstagare än tvärtom, eftersom antalet arbetslösa tenderar att överstiga antalet lediga jobb.

För att ge arbetstagare en starkare förhandlingsposition, har man gett fackförbunden ett antal privilegier (särskilda regler som bara gäller för dem):

  • De kan vägra arbeta utan att riskera sin anställning (strejkrätt).
  • Anställda på andra företag kan hjälpa de strejkande genom att vägra leverera varor till deras arbetsplats, utan att de själva blir avskedade för arbetsvägran, och utan att deras egen arbetsgivare blir skadeståndsansvarig (blockad).
  • Arbetsgivaren kan hindras från att ta in annan personal för att göra jobbet (nyanställningsblockad).

Arbetsgivaren har också rättigheter som begränsar fackförbundens privilegier, som att utestänga andra arbetstagare på arbetsplatsen som inte deltar i strejken (lockout).

I den svenska modellen har dessutom kollektivavtalen en särställning.

Kollektivavtalen gäller för alla anställda på en arbetsplats, även de som inte är med i facket. Det finns en mycket pragmatisk anledning till att det är så. Om kollektavtalet bara gällde fackanslutna medlemmar, skulle arbetsgivaren bara anställa ej fackanslutna, och arbetstagarna skulle snabbt lockas att gå ur facket.

Arbetsgivare är inte skyldiga att teckna kollektivavtal, men de är alltid skyldiga att förhandla med facken om dem. Vägrar arbetsgivaren teckna kollektivtal, kan fackförbunden försätta dem i blockad. Det kan t ex innebära att företaget inte får leveranser, och att facket sätter blockadvakter utanför arbetsplatsen.

Det är sådana åtgärder som ibland leder till anklagelser om att fackförbund har “maffialiknande” metoder.

Det finns en mycket pragmatisk anledning till att fackförbunden vill att alla företag inom en bransch ska ha kollektivavtal. Kollektivavtal innebär högre löner. Antingen genom att grundlönen höjs, genom att tillägg och övertidsersättningar höjs, eller genom att de anställda får mer betald ledighet. Det innebär också att lönekostnaden blir högre för arbetsgivaren.
Om en del företag inom en bransch saknar kollektivavtal, blir deras lönekostnader lägre, och de får en konkurrensfördel gentemot företag med kollektivavtal. I förlängningen leder det till att de avtalslösa företagen växer, och företagen med avtal konkurreras ut.

Så för att kunna behålla sina kollektivavtal på lång sikt, är fackförbunden tvungna att se till att en kraftig majoriteten av företagen inom en bransch har kollektivavtal. Det är därför vissa fack kan gå fram aggressivt och kräva kollektivavtal från ett företag även när de anställda där inte är intresserade av det.

På många arbetsplatser finns flera kollektivavtal. Arbetarna ute på lagret kan t ex arbeta under Transports kollektivavtal, medan de inne på kontoret lyder under Unionens, och avdelningscheferna lyder under Ledarnas.
De arbetsuppgifter som hör till ett kollektivavtal kallas för “avtalsområdet”. Fackförbunden förhandlar sinsemellan om var gränserna ska dras för olika avtalsområden, och alltså vilket fack som ska ha ansvaret för arbetarna där.

Kollektivavtal är inte fria avtal, utan regleras i lag. När ett fackförbund tecknar kollektivavtal med en arbetsplats, får de automatiskt rätt att förhandla åt alla anställda inom avtalsområdet, oavsett vilket fack de är medlemmar i.

Detta gäller även vid uppsägningar. Fackförbundet förhandlar normalt sett om hur man ska tillämpa turordningsreglerna (först in – sist ut), men de kan också välja att gå med på en avtalsturlista, där man helt frångår turordningen. När facket går med på en avtalsturlista, förlorar de enskilda anställda rätten att överklaga turordningen till domstol. Detta gäller även de som inte är med i facket, eller de som är med i “fel” fack.

Uncategorized

Vad är socialism?

Den grundläggande betydelsen av socialism är ett samhällssystem där produktionsmedlen styrs kollektivt.

“Produktionsmedel” är t ex jordbruk, fabriker, transportmedel, och annat som används för att producera varor och tjänster, och i praktiken även massmedia och utbildningsväsende.

“Kollektivt” betyder att en central organisation, i praktiken staten, kontrollerar dem.

Se t ex Merriam-Websters definition: https://www.merriam-webster.com/dictionary/socialism

Så socialism är, kortfattat, ett system där staten styr ekonomin. Det finns många varianter av socialism som lyfter fram andra aspekter, t ex rättvisetänkande, men statens kontroll över ekonomin är den enda aspekt som är gemensam för alla varianter.
Det har t ex funnits konservativa socialister och monarkister som förespråkat statens styrning av ekonomin, för att kunna upprätthålla traditionella värderingar bättre än under ett liberalt frimarknadssystem.

https://en.wikipedia.org/wiki/Bourgeois_socialism#History

Det var socialism man hade i Sovjetunionen, eftersom staten lade upp femårsplaner för i stort sett allt som skulle produceras, som sedan användes för att beordra fabriker och jordbruk på lokal nivå, såväl som man kontrollerade massmedia och utbildningsväsende. Därav dess officiella namn, Förenade Socialistiska Sovjetrepublikerna (eller på engelska, USSR = Union of Soviet Socialist Republics).

På samma sätt var det socialism man hade i Kina fram till 1980-talet, då femårsplanerna kompletterades mer och mer med privat företagsamhet.

Både Kina och Sovjetunionen byggda sina samhällen på marxistisk socialism. Sovjetunionen hävdade aldrig att det var ett kommunistiskt samhälle; man ansåg sig vara ett socialistiskt samhälle som strävade mot den kommunistiska utopin, i enlighet med Marx’ och Engels’ historieteori, där det socialistiska samhället var ett förstadium till det kommunistiska.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx#Marx_&_Engels_historieteori

Det var även socialism man hade i Tyskland från mitten av 30-talet till mitten av 40-talet, eftersom staten tog kontroll över industrin, såväl som massmedia och utbildningsväsende. Därav namnet på det styrande partiet, Tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (eller på tyska, NSDAP = Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei).

Till skillnad från marxistisk socialism var nationalsocialismen inte motståndare till kapitalism, bara till fria marknader. Vissa industrier beslagtogs direkt, medan andra tilläts ta ut vinst så länge de höll sig till statens ekonomiska prioriteringar, under hot om att beslagtas.

Både marxistisk socialism och nationalsocialism har alltså statens kontroll av ekonomin som en central komponent, såväl som kontroll över massmedia och utbildningsväsende. Den största skillnaden är att nationalistisk socialism ser den nationella identiteten som viktigast, vilket gör att man prioriterar det egna landet och den egna etniciteten, och tillåter klasskillnader inom landet, medan marxistisk socialism ser klassidentiteten som viktigast, vilket gör marxismens strävan internationell (“Arbetare i alla länder, förena er!”), med fullständig jämlikhet som mål.

Klasssträvandena var dock inte frånvarande i nationalsocialismens politik. I det nationalsocialistiska partiprogrammet säger t ex punkt 9 att alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter, punkt 11 att “oförtjänta vinster” (dvs vinster gjorda på landägande och ockerräntor) ska avskaffas, punkt 12 att vinster gjorda på krig ska konfiskeras, punkt 13 att storföretag ska nationaliseras (dvs konfiskeras av staten), punkt 14 att handelsvinster ska omfördelas, punkt 15 att äldrevården ska byggas ut, punkt 17 att landegendomar ska omfördelas och spekulation i dem ska förebyggas, punkt 20 att begåvade fattiga barn ska få gratis utbildning, och punkt 21 att barnarbete ska förbjudas.

https://en.wikipedia.org/wiki/National_Socialist_Program#The_25-point_Program_of_the_NSDAP

Marxistisk socialism är den enda variant av socialism som fortfarande har något väsentligt stöd, och det finns fortfarande ett antal länder i världen som bygger sitt samhällssystem på marxistisk socialism.

Computing, Debian, Guest Additions, Linux, system administration, virtual machines, VirtualBox

Installing VirtualBox Guest Additions in a Debian 10 (Buster) guest using PPA

VirtualBox will not be in the Debian 10 (Buster) distribution, not even in backports.

You can use the Oracle PPA for Buster to install VirtualBox, but it doesn’t contain the guest utils

Fortunately, Lucas Nussbaum has set up a PPA with an unofficial backport, that includes them.

Instructions:

  1. Add the cryptographic signature of the PPA:
    wget -O - https://db.debian.org/fetchkey.cgi?fingerprint=FEDEC1CB337BCF509F43C2243914B532F4DFBE99 | apt-key add
  2. Add the folllowing text to /etc/apt/sources.list.d/VirtualBox_Lucas.list :
    # Lucas Nussbaum's unofficial VirtualBox backport
    deb https://people.debian.org/~lucas/virtualbox-buster/ ./
  3. Update package list and install the guest additions:
    apt update
    apt install virtualbox-guest-utils virtualbox-guest-x11
  4. Restart the guest OS.
  5. If automatic window resizing doesn’t work after restarting, run the following command:
    VBoxClient --vmsvga
  6. If that makes it work, add the command to your autostart.

Computing, Linux, system administration, Ubuntu, virtual machines

Installing VirtualBox Guest Additions in Ubuntu guests

When you’ve installed an operating system in a virtual machine, you usually want to install special drivers and tools inside it to enhance performance and features. With VirtualBox, this is done through the Guest Additions.

Many guides out there instruct you to install VirtualBox Guest Additions from the CD image (ISO). But in recent versions of Ubuntu, you can install them through the package manager, which is much simpler, and you can keep the Guest Additions automatically updated.

In Ubuntu 20.04 (Focal Fossa), the Guest Additions are installed by typing:

sudo apt install virtualbox-guest-dkms virtualbox-guest-x11

If it doesn’t work, make sure you have the multiverse repository enabled:

sudo add-apt-repository multiverse

That’s all. Thanks to LinuxConfig.org for instructions.

Computing, file sharing, Linux, security, Ubuntu

Using SSHFS for simple file sharing

The SSHFS file system can be used for simple file sharing between computers. It only requires that the server has SSH installed, and that you can install SSHFS on your local computer.

Pros:

  • Secure SSH encryption
  • Very easy to set up

Cons:

  • Only intended for one user at a time

On the server side, you only need a standard SSH server. It provides encryption and file services to clients. No special configuration is needed

On the client side, you need the SSHFS file system to mount the network share. On ubuntu, this can be installed with:

sudo apt install sshfs

Then you can mount a remote user’s folder with

sshfs -o idmap=user $USER@$REMOTEHOST:$REMOTEFOLDER $LOCALFOLDER

Replace $USER with the user name on the remote computer. You will get access to that user’s home directory.

Replace $REMOTEHOST with the address of the computer you want to connect to.

Replace $REMOTEFOLDER with the folder you want access to. This is relative to the user’s home directory.

Replace $LOCALFOLDER with the local folder you want to mount the share on.

-o idmap=user” translates the remote user id of the files to your own user id, and vice versa. Files that are owned by $USER on the server, will appear owned by you in the local mounted directory.

Computing, file sharing, Linux, security, Ubuntu

Glaring SMB file sharing issues

There’s a glaring bug in gvfs that prevents you from browsing shares using the SMB v2 protocol, which is default in many Linux distributions.
This means if you install a brand new copy of Ubuntu 20.04, set up a share using Samba, and try to connect with it using your file manager, you can’t even connect to a share on your own computer!
To make it work, you have to explicitly change the Samba configuration (/etc/samba/smb.conf) to allow the SMB v1 protocol:

server min protocol = NT1

However, there’s a reason SMB v1 is turned off; it has huge security issues.

So I decided to use SSHFS for simple file sharing instead.