PC World
A good explanation of UEFI Secure boot
A good explanation of UEFI Secure boot.
Let Linux sleep and wake up on a schedule
rtcwake can be used to to let the system go to sleep and wake up at a specified time. For example,
sudo rtcwake -m mem --date 5:15… suspends the system to ram (mem) and wakes it up at 5:15.
To make this a schedule, edit the crontab file for root:
sudo crontab -e… and add the following line. This will execute the command at 1:30 every day of the month, every weekday, and every month. At that time, the system will go to sleep, and it will wake up at 5:15.
30 1 * * * sudo rtcwake -m mem --date 5:15Save the file and exit the editor, and cron will automatically reload the new configuration.
For some reason, rtcwake needs to be executed with sudo from crontab, even though it’s in root’s crontab.
Review – Barbie (2023)
This film is a sometimes brilliant deconstruction of the pop-culture phenomenon of the Barbie doll. With high self-awareness and ingenious visual gags, it comments on and plays with the impossibility of Barbie’s artifical, perfect world, as well as its function as a role model for girls and its relation to feminism.
Unfortunately, once the initial deconstruction is done, the film seems confused about where to go. The story is thin, and the themes, message and gags are not enough to carry the latter half of the film.
It’s like the script started out with a hard-core feminist message, which was then watered down by undercutting and joking about itself. Regardless, the end result is a confused mess that tries to walk both sides of the aisle, while also completely lacking in subtlety. Words like “patriarchy” are liberally sprinkled by the characters, making them sound like mouthpieces for a women’s studies major, interspersed by self-aware jokes about feminism and characters ironically acting out gender stereotypes.
The music, choreography, scenography and acting is inspired and top-notch. Both Margot Robbie and Ryan Gosling are excellent in their roles, but I think Gosling is on the verge of stealing the show. His exquisitely toned body puts even Robbie’s Barbie figure to shame, and in the latter half of the film, his acting is allowed to bloom out, and he delivers musical numbers and visual comedy which are both pitch-perfect.
All in all, the film is an entertaining visual feast with interesting ideas, but has a jumbled story and message. Still worth the price of admission.
Fackföreningar och deras roll på arbetsmarknaden
En arbetsgivare har mycket starkare förhandlingsposition än arbetstagare. För en arbetstagare är kostnaden och risken med att säga upp sig och hitta ett annat jobb ofta stor. Arbetsgivare å sin sida brukar ha många anställda, och att tillfälligt bli av med enstaka anställda brukar inte vara något stort problem.
Detta gäller särskilt i yrken där arbetstagarna är utbytbara och snabbt kan tränas upp.
Arbetstagarna kan gå ihop (i fackförbund) och hota att säga upp sig gemensamt, men inte ens det är en bra förhandlingstaktik. Det är i allmänhet lättare för arbetsgivaren att hitta nya arbetstagare än tvärtom, eftersom antalet arbetslösa tenderar att överstiga antalet lediga jobb.
För att ge arbetstagare en starkare förhandlingsposition, har man gett fackförbunden ett antal privilegier (särskilda regler som bara gäller för dem):
- De kan vägra arbeta utan att riskera sin anställning (strejkrätt).
- Anställda på andra företag kan hjälpa de strejkande genom att vägra leverera varor till deras arbetsplats, utan att de själva blir avskedade för arbetsvägran, och utan att deras egen arbetsgivare blir skadeståndsansvarig (blockad).
- Arbetsgivaren kan hindras från att ta in annan personal för att göra jobbet (nyanställningsblockad).
Arbetsgivaren har också rättigheter som begränsar fackförbundens privilegier, som att utestänga andra arbetstagare på arbetsplatsen som inte deltar i strejken (lockout).
I den svenska modellen har dessutom kollektivavtalen en särställning.
Kollektivavtalen gäller för alla anställda på en arbetsplats, även de som inte är med i facket. Det finns en mycket pragmatisk anledning till att det är så. Om kollektavtalet bara gällde fackanslutna medlemmar, skulle arbetsgivaren bara anställa ej fackanslutna, och arbetstagarna skulle snabbt lockas att gå ur facket.
Arbetsgivare är inte skyldiga att teckna kollektivavtal, men de är alltid skyldiga att förhandla med facken om dem. Vägrar arbetsgivaren teckna kollektivtal, kan fackförbunden försätta dem i blockad. Det kan t ex innebära att företaget inte får leveranser, och att facket sätter blockadvakter utanför arbetsplatsen.
Det är sådana åtgärder som ibland leder till anklagelser om att fackförbund har “maffialiknande” metoder.
Det finns en mycket pragmatisk anledning till att fackförbunden vill att alla företag inom en bransch ska ha kollektivavtal. Kollektivavtal innebär högre löner. Antingen genom att grundlönen höjs, genom att tillägg och övertidsersättningar höjs, eller genom att de anställda får mer betald ledighet. Det innebär också att lönekostnaden blir högre för arbetsgivaren.
Om en del företag inom en bransch saknar kollektivavtal, blir deras lönekostnader lägre, och de får en konkurrensfördel gentemot företag med kollektivavtal. I förlängningen leder det till att de avtalslösa företagen växer, och företagen med avtal konkurreras ut.
Så för att kunna behålla sina kollektivavtal på lång sikt, är fackförbunden tvungna att se till att en kraftig majoriteten av företagen inom en bransch har kollektivavtal. Det är därför vissa fack kan gå fram aggressivt och kräva kollektivavtal från ett företag även när de anställda där inte är intresserade av det.
På många arbetsplatser finns flera kollektivavtal. Arbetarna ute på lagret kan t ex arbeta under Transports kollektivavtal, medan de inne på kontoret lyder under Unionens, och avdelningscheferna lyder under Ledarnas.
De arbetsuppgifter som hör till ett kollektivavtal kallas för “avtalsområdet”. Fackförbunden förhandlar sinsemellan om var gränserna ska dras för olika avtalsområden, och alltså vilket fack som ska ha ansvaret för arbetarna där.
Kollektivavtal är inte fria avtal, utan regleras i lag. När ett fackförbund tecknar kollektivavtal med en arbetsplats, får de automatiskt rätt att förhandla åt alla anställda inom avtalsområdet, oavsett vilket fack de är medlemmar i.
Detta gäller även vid uppsägningar. Fackförbundet förhandlar normalt sett om hur man ska tillämpa turordningsreglerna (först in – sist ut), men de kan också välja att gå med på en avtalsturlista, där man helt frångår turordningen. När facket går med på en avtalsturlista, förlorar de enskilda anställda rätten att överklaga turordningen till domstol. Detta gäller även de som inte är med i facket, eller de som är med i “fel” fack.
Vad är socialism?
Den grundläggande betydelsen av socialism är ett samhällssystem där produktionsmedlen styrs kollektivt.
“Produktionsmedel” är t ex jordbruk, fabriker, transportmedel, och annat som används för att producera varor och tjänster, och i praktiken även massmedia och utbildningsväsende.
“Kollektivt” betyder att en central organisation, i praktiken staten, kontrollerar dem.
Se t ex Merriam-Websters definition: https://www.merriam-webster.com/dictionary/socialism
Så socialism är, kortfattat, ett system där staten styr ekonomin. Det finns många varianter av socialism som lyfter fram andra aspekter, t ex rättvisetänkande, men statens kontroll över ekonomin är den enda aspekt som är gemensam för alla varianter.
Det har t ex funnits konservativa socialister och monarkister som förespråkat statens styrning av ekonomin, för att kunna upprätthålla traditionella värderingar bättre än under ett liberalt frimarknadssystem.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bourgeois_socialism#History
Det var socialism man hade i Sovjetunionen, eftersom staten lade upp femårsplaner för i stort sett allt som skulle produceras, som sedan användes för att beordra fabriker och jordbruk på lokal nivå, såväl som man kontrollerade massmedia och utbildningsväsende. Därav dess officiella namn, Förenade Socialistiska Sovjetrepublikerna (eller på engelska, USSR = Union of Soviet Socialist Republics).
På samma sätt var det socialism man hade i Kina fram till 1980-talet, då femårsplanerna kompletterades mer och mer med privat företagsamhet.
Både Kina och Sovjetunionen byggda sina samhällen på marxistisk socialism. Sovjetunionen hävdade aldrig att det var ett kommunistiskt samhälle; man ansåg sig vara ett socialistiskt samhälle som strävade mot den kommunistiska utopin, i enlighet med Marx’ och Engels’ historieteori, där det socialistiska samhället var ett förstadium till det kommunistiska.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx#Marx_&_Engels_historieteori
Det var även socialism man hade i Tyskland från mitten av 30-talet till mitten av 40-talet, eftersom staten tog kontroll över industrin, såväl som massmedia och utbildningsväsende. Därav namnet på det styrande partiet, Tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (eller på tyska, NSDAP = Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei).
Till skillnad från marxistisk socialism var nationalsocialismen inte motståndare till kapitalism, bara till fria marknader. Vissa industrier beslagtogs direkt, medan andra tilläts ta ut vinst så länge de höll sig till statens ekonomiska prioriteringar, under hot om att beslagtas.
Både marxistisk socialism och nationalsocialism har alltså statens kontroll av ekonomin som en central komponent, såväl som kontroll över massmedia och utbildningsväsende. Den största skillnaden är att nationalistisk socialism ser den nationella identiteten som viktigast, vilket gör att man prioriterar det egna landet och den egna etniciteten, och tillåter klasskillnader inom landet, medan marxistisk socialism ser klassidentiteten som viktigast, vilket gör marxismens strävan internationell (“Arbetare i alla länder, förena er!”), med fullständig jämlikhet som mål.
Klasssträvandena var dock inte frånvarande i nationalsocialismens politik. I det nationalsocialistiska partiprogrammet säger t ex punkt 9 att alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter, punkt 11 att “oförtjänta vinster” (dvs vinster gjorda på landägande och ockerräntor) ska avskaffas, punkt 12 att vinster gjorda på krig ska konfiskeras, punkt 13 att storföretag ska nationaliseras (dvs konfiskeras av staten), punkt 14 att handelsvinster ska omfördelas, punkt 15 att äldrevården ska byggas ut, punkt 17 att landegendomar ska omfördelas och spekulation i dem ska förebyggas, punkt 20 att begåvade fattiga barn ska få gratis utbildning, och punkt 21 att barnarbete ska förbjudas.
https://en.wikipedia.org/wiki/National_Socialist_Program#The_25-point_Program_of_the_NSDAP
Marxistisk socialism är den enda variant av socialism som fortfarande har något väsentligt stöd, och det finns fortfarande ett antal länder i världen som bygger sitt samhällssystem på marxistisk socialism.
Accessing Google Drive on Debian-based Xfce desktop
The PPA is down, but Alessandro Strada has binaries.
Original meme: Blackmail photos
Installing VirtualBox Guest Additions in a Debian 10 (Buster) guest using PPA
VirtualBox will not be in the Debian 10 (Buster) distribution, not even in backports.
You can use the Oracle PPA for Buster to install VirtualBox, but it doesn’t contain the guest utils
Fortunately, Lucas Nussbaum has set up a PPA with an unofficial backport, that includes them.
Instructions:
- Add the cryptographic signature of the PPA:
wget -O - https://db.debian.org/fetchkey.cgi?fingerprint=FEDEC1CB337BCF509F43C2243914B532F4DFBE99 | apt-key add - Add the folllowing text to /etc/apt/sources.list.d/VirtualBox_Lucas.list :
# Lucas Nussbaum's unofficial VirtualBox backport
deb https://people.debian.org/~lucas/virtualbox-buster/ ./ - Update package list and install the guest additions:
apt update
apt install virtualbox-guest-utils virtualbox-guest-x11 - Restart the guest OS.
- If automatic window resizing doesn’t work after restarting, run the following command:
VBoxClient --vmsvga - If that makes it work, add the command to your autostart.
Discord PPA and installation guide
Discord PPA and installation guide.
The Ancient Islander 